Om bloggen
Välkommen till bloggen Gud har 99 namn!
I bloggen kan du läsa om det som berör såväl de stora världsreligionerna som de mindre kända religiösa rörelserna. Vi kommenterar och skriver om det som rör sig i debatten i Sverige men gör även internationella utblickar.
Vi vänder oss till lärare, studenter och elever men även till en religionsintresserad allmänhet. Vår förhoppning är att bloggen blir en kunskapsbank och inspirerar till samtal människor emellan.
Bloggen och Sensus mångfaldsarbete vill bidra till ökad förståelse för olika sätt att leva, tänka och tro i dagens Sverige, på arbetsplatserna, i skolan och i samhället. Vi vill också bidra till att öka kunskapen om den mångreligiösa vardag som finns i Sverige idag.
Vilka är det som bloggar?
Bakom bloggen står Sensus studieförbund. De som bloggar är anställda av Sensus som ”multireligiösa guider”. De håller föreläsningar och workshops om vårt mångreligiösa samhälle, i skolor, på arbetsplatser och i församlingar. På denna blogg finner du:
Redaktören – har hand om bloggen å Sensus vägnar.
Rambergsvandraren – parkour-hoppande buddhist och religionsnörd som gillar att ställa obekväma frågor.
Vanabhakti - sedtrogen (asatroende) journalist med förkärlek till bollywoodmusik och sushi.
Agoyinga - berest yogafanatiker med konstnärsdrömmar.
Varje blogginlägg är författarens personliga åsikt och därför kan helt olika åsikter förekomma på bloggen. Sensus förbehåller sig rätten att redigera blogginlägg och moderera kommentarer.
Vi hoppas på en givande läsning om det mångreligiösa Sverige!
2011-11-21
Sensus Västra Sverige
Hej
Woow, vilken bra blogg och det var verkligen på tiden att det kom en blogg om ”Gud 99 namn”. I dessa moderna samhället där det finns bloggar överallt och i miljontals ämnen och områden. Det var en jättebra idé att sensus har en blogg i det här området. Nu kan man i lugn och ro läsa om Gud 99 namn, om man inte har tid eller möjlighet besöka utställningen. Religion är område som berör många och är alltid ett ämne diskuteras av många.
Matti
Hur många namn har Gudinnan?
Namnet ”Gud har 99 namn” har vi ju lånat från islam, där det som bekant inte förekommer någon gudinna – alla de abrahamitiska religionerna är synnerligen mansdominerade på det området. Inom hinduismen är det feminina gudomliga dock väl representerat, och om man utgår från bhaktirörelsen som kallas shaktas (alltså de som ser gudinnan som den högsta gudomen, snarare än guden) så kunde man ju tänka sig att gudinna i så fall skulle ha 33 miljoner namn. Det brukar ju stundtals påstås att det finns 33 miljoner gudar i hinduismen, och om de alla blott är aspekter av den högsta gudomen så bör deras namn vara namn på Henne.
Utanför världsreligionerna är det snarare regel än undantag att den feminina principen tillbes tillsammans med den manliga. Shinto, taoism och wicca, är typexempel på detta. I flertalet så kallade naturreligioner gör man ingen tydlig skillnad på manliga och kvinnliga gudomar, och även i den förkristna nordiska religionen var gudinnorna likställda med gudarna (läs Britt-Mari Näsströms ”Nordiska gudinnor : nytolkningar av den förkristna mytologin” som är en magnifik uppgörelse med nationalromantikens kvinnosyn som lagts ovanpå det fornnordiska materialet). Man skulle för all del kunna påstå att katolikernas vördnad för jungfru Maria är ett sätt att få utlopp för behovet av kontakt med gudomens kvinnliga sida.
Tack. Jag känner förstås till det där om gudinnor mm. Försökte bara göra mig lustig, men i en önskan att lyfta fram problematiken kring det kvinnliga i religionerna. Eller kvinnligt/manligt. Om något är underorndat (det kvinnliga), så finns det ju något som är överordnat (det manliga) och i längden kan ingen må bra av detta. Jag ser det som att de mänskliga samhällena är ett slags spegling av det gudomliga (eller tvärtom) alltså skulle vi behöva vi en tydligare ”gudinnekraft”, som i tex wicca, för större harmoni också i vardagslivet.
Jag kan inte annat än instämma. Eftersom de flesta västerlänningar idag tänker på, och talar om gudomen som en ”Han” uppstår den märkliga situationen att halva befolkningen har en automatiskt närmare relation till gudomen än den andra halvan. Även om många präster och teologer talar om att ”gud fader” är en symbol för gudomens föräldraskap är det många som tar det mer bokstavligt. Det blir väldigt tydligt när någon dristar sig att tala om ”gud moder” istället. Personligen tror jag människor behöver se både kvinnligt och manligt i gudomen, som ett sätt att kunna skapa en relation.
Ja, visst blir det konstigt när ”gud fader” också skall vara en symbol för ”gud moder.”
Är jag som pastafarian (http://www.venganza.org/) välkommen till er blogg?
Pastafarianer är lika välkomna här som alla andra. Vi som inte berörts av FSMs nudellika tentakler och därmed inte sett samma ljus som ni är inte dessto mindre intresserade av att få del av den kunskap och visdom ni besitter som har det.
Hej! Detta är mycket intressant. Men era skrivare har inte den bredd jag förväntar mig av ert namn. Det saknas både någon med muslimsk bakgrund och med kristen. Eller har jag missat något?
Gå in och kolla min religionsdialogblogg. Kanske kan ni hitta nåt korn av värde där.
Jag är kristen, teolog och religionsvetare och skriver utifrån ett personligt perspektiv – både kritik och med glimten i ögat – och med egna foton, perspektiv underifrån…
Gudliga hälsningar!
Helene Sturefelt, Karlskrona
Hej! De som skriver här är alla multireligiösa guider på utställningen Gud har 99 namn. Bland de multireligiösa guiderna finns både muslimer och kristna, men tyvärr skriver inga av dem på bloggen än. Vår förhoppning är att fler skribenter skall tillkomma efter hand.
Hej
Bra initiativ iofs. Jag är dock som ateist intresserad av varför behovet av Gud finns överhuvudtaget. Är det en personlig övertygelse, är det en masshysteri, vanans makt, rädsla för meningslösheten eller rentav rädslan för döden som slutgiltig ände. Eftersom jag själv inte anfäktas av dylika incitament, vore det intressant om någon kunde breda ut sig om sina personliga incitament.
Inte bara: ”Du måste finnas”…
*biter sig i läppen*
Hmm… vilken gud refererar man till när man säger att ”gud har 99 namn”?
Själv håller jag av många separata gudar, och mitt umgänge med dessa har lärt mig att man kan inte snacka om gud i ental, därför att det helt enkelt inte förhåller sig så.
- Mira
Hej Mira
Den gud som ursprungligen avses i uttrycket är den Abrahamitiske guden (eller den muslimske guden, om man vill göra skillnad på kristendomens, judendomens och islams gudar). Vi använder dock uttrycker mer som en praktiskt illustration av hur många sätt det finns att se på det gudomliga.
Även om jag delar din övertygelse om det gudomligas mångfald blir det dock ofruktbart att tala om hur ”det förhåller sig” om man vill ha dialog mellan religiösa människor, vilket ju är denna sidas mål. Som polyteist brukar jag också vara noga med att poängtera att mina uttalanden är vad jag *tror*, eftersom jag är övertygad om att jag bara kan beskriva världen utifrån EN av många möjliga synvinklar.
Markus
Rent krasst om man tittar på bristen av bevis så borde alla vara agnostiker..
Säg gärna emot och lämna då era bevis…
MVH//Tommy
Bevis är ju bara något den behöver presentera som försöker övertyga någon annan. Det här är dock inte en sajt med det målet. Vi skriver om religion som fenomen. Vi som skriver här är såväl religiösa som agnistoker och ateister som är intresserade av religion.
Vänliga hälsningar
Markus