Religionsfrihet ur barnets perspektiv
Religionsfrihet och mänskliga rättigheter ur barnets perspektiv har diskuterats en hel del i år, inte minst i den infekterade omskärelsedebatten, som fortfarande pågår. I barnkonventionen (Förenta nationernas konvention om barnens rättigheter) från 1989 ses barnet som ett självständigt subjekt med rätt till självbestämmande i så hög grad som dess mognad medger det. Barnet ses i högre grad än tidigare som en fullvärdig medborgare, med rätt att forma och uttrycka sina egna uppfattningar (artikel12), rätt till integritet och privatliv (artikel 16), samt mötesfrihet (artikel 15), yttrandefrihet (artikel 13) och tanke-, samvets-, och religionsfrihet (artikel 14).
Enligt barnkonventionen skall alltså barnet betraktas som en individ, samtidigt som barnets kollektiva sammanhang betonas starkt. Barnet har rätt till en tillhörighet i familj, släkt och kultur. Föräldrarnas roll är att ge sina barn vägledning och tillgång till information. Föräldrarna ska ha rätt att inom familjen organisera livet i enlighet med en religion eller trosuppfattning, så länge det inte skadar barnets ”fysiska eller mentala hälsa eller utveckling”.
Man kan här se en spänning mellan å ena sidan barnets rätt att kunna bilda sig sina egna uppfattningar i trosfrågor, och å andra sidan barnets rätt till tillhörighet i familj, släkt och kultur, vilket inkluderar uppfostran och socialisering i ett religiöst system. Utifrån detta växer olika tolkningar om barns religionsfrihet fram. Maria Klasson Sundin (”Barnens religionsfrihet – eller föräldrarnas” i antologin Frihet och gränser, 2006) talar om tre möjliga modeller.
Traditionsmodellen:
Föräldrarnas ansvar är att ge barnet möjlighet att ta del av den egna kulturens traditioner. Barns religionsfrihet sammanfaller då med föräldrarnas rätt att ge sina barn en religiös fostran. Statens roll är dels att inte lägga sig i eller förhindra religiös fostran, dels ge möjligheterna att organisera denna religiösa fostran i olika former, t.ex. genom att tillåta religiösa friskolor.
Tankefrihetsmodellen:
Barnets rätt att själv välja eller välja bort religiösa föreställningar betonas. Föräldrarna får inte tvinga in barnet i en religiös tradition som hindrar det att ta del av perspektiv av andra traditioner. Barnets egen rätt att välja prioriteras före föräldrars rätt att fostra. Samhället ska erbjuda religiöst neutrala skolor, med allsidig information om olika religiösa och sekulära livsåskådningar. Föreningen Humanisternas syn på religionsfrihet ligger nära denna modell.
Livstolkningsmodellen:
Barnets rätt till religionsfrihet innebär rätten att få möjligheter och verktyg att bearbeta sina existentiella frågor. Barn har enligt denna modell egna existentiella behov som både stat och föräldrar måste ta hänsyn till, i fostran och utbildning. Möjligheterna till existentiell bearbetning tillsammans med andra är viktig i utvecklandet av barnets autonomi, identitet och trygghet. Kursplanen för religionsvetenskap i svenska skolan ligger nära denna modell.
Lysande analys! Förutom att jag anser att Humanisternas syn på religionsfrihet ligger nära livstolkningsmodellen. Det är dock inte så vi framställs i media, så jag förstår att du placerar oss där du gör. Vi får bli tydligare på den punkten.
”Barns religionsfrihet sammanfaller då med föräldrarnas rätt att ge sina barn en religiös fostran.”
Ovanstående klipp från ”Traditionsmodellen” i artikeln är inget annat än föräldrarnas rätt att inympa vidskepelse i barnet.
Menar Rambergsvandraren att denna ”modell” är likvärdig med de andra två och i bokstav och anda förenligt med barnkonventionen?
Hej rambergsvandraren.
Bra sammanfattnig med ett litet aber eller oklarhet.
Anser Du (det uttrycks lite oklart i livstolkningsmodellen) att en religion är en förutsättning för att existentiella frågor (lite oklart vad det är) skall kunna behandlas, eller är det bara en klumpig tolkning av mig…
Förlåt min egen oklarhet… Existentiella frågor. Innebär det bara innehåll av obekräftade sagor eller innebär det en redovisning av de fakta som hittills är kända, eller bådadera?
Björn,
personligen anser jag traditionsmodellen mest problematisk, med tanke på den vikt som i barnkonventionen läggs vid barnets självbestämmande och autonomi. Det är också en av anledningarna till att konservativa religiösa grupper i USA motsätter sig ratificeringen av barnkonventionen, nämligen att den undergräver föräldrarnas auktoritet och är ett hot mot hemskolsundervisning.
Kristian,
Nej, en religion är givetvis inte en förutsättning för att kunna bearbeta existentiella frågor. Ibland kanske religionen till och med kan vara ett hinder! Med existentiella frågor tänker jag mig frågor som handlar om meningen med livet, hur man lever eller skapar ett gott liv etc.
Problemet med den så kallade ”livstolkningsmodellen” är att den bygger på antagandet att det finns en neutral position. I omskärelsedebatten är detta tydligt då förbudsanhängare utgår ifrån att barnets rätt att få ”möjligheter och verktyg att bearbeta sina existentiella frågor” står i konflikt med deras judisk eller muslimsk identitet. En judisk förälder måste således uppfostra sitt barn i enlighet med normen i kristen kultur för att inte kränka barnet.
Samma argument hittar vi i exempelvis debatten om hemspråksundervisning och skolmat. Minoritetsbarn antas då bli kränkta av att lära sig sina föräldrars hemspråk eller av att serveras mat utan fläskkött. Det antas ligga i barnets intresse att hon assimileras till majoritetskulturen, vilken alltså betraktas som neutral, rationell och moraliskt överlägsen.
Personligen menar jag att det finns ett fjärde modell, som är libertariansk, vilken säger att barn är vårdnadshavarnas ansvar. Föräldrarna till ett barn kan välja att följa eller förkasta normerna i sin kultur när de uppfostrar barnet. Barnet kommer, när det är moget för det, att själv kunna ta livsåskådningsbeslut fristående från föräldrarna. Alla äger fri vilja. Däremot har ingen människa möjlighet att fritt välja föräldrar och kulturell bakgrund.
Enligt vilken logisk kullerbytta blev omskärelse en sorts uppfostran? Och vad har något av det här att göra med fläskkött och hemspråk? Det går väl hur bra som helst att låta bli fläskkött och att lära sig hemspråk? Du blandar äpplen och traktorer.
Patrik: I en judisk kontext är omskärelsen i allra högst grad en fråga om uppfostran.
En skalpell som uppfostringsredskap? Nu skämtar du med mig. du måste kalla det något annat – tandställningar, öronoperationer och omskärelse – annars blir det bara alltför absurt.
Det blir kanske absurt för dig eftersom du bara vill se en skalpell, men för jag har varit med vid ett antal brit milah och vet att centralt i ceremonin är att pojken välkomnas som medlem av det judiska folket och föräldrarnas löfte om uppfostra honom judiskt. Det är en mycket emotionell ceremoni som judar hållit fast vid i tusentals år trots förföljelse, blodritsanklagelser och förbud. Det är inte ovanligt att den som omskär pojken berättar om ceremonins historia och om de många judar som valt att riskera livet för att bevara denna den viktigaste av judiska symbolhandlingar.
Att sedan utomstående vill raljera och trivialisera är vi vana vid ända sedan grekernas ockupation av Jerusalem och första förbud mot omskärelse på 160-talet f.v.t. Debatten och argumenten som Humanisterna tror är nya och moderna har självgoda européer ältat sedan Sverige befann sig i tidig järnålder. Omskärelsens centrala och viktiga betydelse för judendomen är kanske omöjlig för utomstående att förstå, men för oss är det helt enkelt ett självklart obligatorium. Judar är omskurna med samma självklarhet som svenskar pratar svenska.
Ja har judiska vänner som inte tycker omskärelse är en central del av judendomen. Det finns organisationer i Israel som arbetar emot omskärelse. Så diskussionen existerar inom judendomen. Du vill inte ens diskutera frågan. Helt bisarrt.
Det finns inget att diskutera. De judar du syftar på är en extremt marginell grupp och sådana undantag hittar du överallt. Det finns svenskar som inte pratar svenska, det finns homofobiska bögar, det fanns till och med judar som sympatiserade med Hitler, etcetera. Men faktum kvarstår att omskärelsen är ett självklart obligatorium för den stora majoriteten av världens judar liksom för alla större nu existerande judiska organisationer. Att blunda för detta och låtsas som om ett förbud inte påverkar möjligheten att leva som jude är bisarrt.
För någon som kommer från traditionen ur vilken Torah är sprungen har du en väldigt konstig inställning till diskussion. I judendomen verkar tvärtom diskussion vara själva centrum kring vilket det religiösa livet roterar. Men vid detta vill du inte kännas vid. Du avfärdar det verkligt beundransvärda i din egen tradition, men står fast – som en fundamentalist – vid det tveksamma. Om man får välja och vraka ur traditionen på det sätt du gör, varför inte välja tvärtom?
Därför att jag inte talar med en jude utan med en utomstående som ser ner på mig och min familj. Det är något helt annat att diskutera såväl omskärelse som annat med andra judar som har en genuint välvillig attityd till judendomen. Det är inte konstigare än att kritik mot Sverige upplevs annorlunda om den kommer från någon som är svensk eller känner Sverige väl än från någon, säg Julian Assange, som bara vill smutskasta vårt land för att glorifiera sig själv. Att det inom Humanisterna finns judar som är emot omskärelse är inte så konstigt med tanke på deras aktiva ställningstagande mot judendomen. För mig är det lite som att prata HBT-politik med någon av de frälsta bögarna som tror att Jesus botat dem. De må i någon mening tillhöra min folkgrupp men har genom sitt agerande visat att de ser detta som något negativt.
Varför ska det vara så svårt att bara låta bli att skära i barns könsdelar? Visa bara lite sunt förnuft istället för att blint följa utdaterade traditioner!
Jag ser inte ner på dig och din familj – sluta lägg åsikter på andra som du inte vet något om. Tvärtom finns det mycket i judendomen att se upp till. Omskärelse hör dock inte dit. De med judisk härkomst i Humanisterna har inte tagit ställning mot judendomen. Vad är det för dumheter? De har lidit för sin etniska härkomst på samma sätt som många andra. Jag kan kritisera Sverige utan att ”ta avstånd från det svenska”. Jag diskuterar gärna sveriges tillkortakommanden med utomstående.
Oj, vilken debatt som tog fart här… För att möjligen lyfta diskussionen något kan man diskutera i vilken ÅLDER olika rättigheter blir relevanta. Att ett nyfött barn ska har rätt att bilda sig sina egna uppfattningar om religiösa frågor blir givetvis absurt, eftersom ett nyfött barn inte kan ha några sådana uppfattningar alls. Därför blir frågan om omskärelse relevant först när barnet kommit upp i en högre ålder och kan ha synpunkter på religion och identitet. Först då skulle man kunna se det som problematiskt att föräldrarna redan ”bestämt” religionstillhörigheten genom en oåterkallelig fysisk märkning.
Sedan handlar frågan om omskärelse också om barns fysiska hälsa, som inte får skadas på grund av föräldrarnas religiösa sedvänjor. Om omskärelsen av det åtta dagar gamla barnet sker på ett säkert sätt och med bedövning torde man komma runt den problematiken. Eftersom barnet är så litet kommer det inte ens att ha något minne av ingreppet. Då är det betydligt allvaligare med muslimsk omskärelse som sker när barnet är i sjuårsåldern och faktiskt KAN ha åsikter om att bli omskuren eller inte, dessutom kan det till skillnad från i judendomen bli ett trauma som man aldrig glömmer.
Jag tycker det är en rimlig ståndpunkt att man lämnar avgörandet till barnet självt, som kan låta omskära sig på myndighetsdagen, eller inte alls.
Patrik:
De judar från Humanisterna som debatterat omskärelsen i media har varit Eduardo Grutzky och Ellis Wohlner. Båda har i andra sammanhang uttryckt en negativ syn på judendomen. Ironiskt nog har båda också vittnat om att de inte själva lidit av sin omskärelse utan enbart kommit fram till detta långt efteråt. Ungefär som när juden Paulus gick till Damaskus och blev frälst på Jesus för att senare få sanningen om judendomens barbari uppenbarat för sig.
Du vill att jag slutar lägga åsikter på andra. Det låter vettigt, om det inte vore för att hela den europeiska debatten om judisk och muslimsk omskärelse utgår ifrån fördomar om minoriteters vidskeplighet, funktionshinder och sadism. Hur många gånger har inte du och andra från Humanisterna talat om att vi misshandlar barn, att våra seder är ett brott mot de mänskliga rättigheterna och att vi själva är könsstympade med sexuell funktionsnedsättning. Grova anklagelser riktas mot oss av människor som tagit sig rollen av både åklagare och domare. Ingen kunde vara mindre intresserad av vad judar och muslimer känner och tycker än de som kräver förbud.
Vad gäller barnets rätt att själv bestämma så vilar detta argument på en negativ syn på judisk och muslimsk identitet. Barnet ska förvägras sin kulturella identitet för att Humanisterna och andra tycker så förbannat illa om judendom och islam. Att göra andra estetiska förändring på barn upprör er inte därför att ni förstår att föräldern som låter operera utstående öron, födelsemärken eller sneda tänder gör det av kärlek och omtanke. Men i juden och muslimen ser ni bara en vidskeplig sadist som vill märka sitt barn som boskap.
Jag är aktiv i judiska församlingen i Malmö. Jag sitter i min synagogans styrelse. Jag har ett helt annat perspektiv på frågan än du, och jag tror aldrig att du kommer att förstå mig. Jag tror inte på någon gubbe i himlen som bryr sin om förhudar, men jag tror att judiska barn mår bra av att känna stolthet över sin identitet och att känna den glädje som finns i att kunna resa världen över och alltid dela referenser med lokala judar. Omskärelsen är i detta sammanhang helt centralt. Det är en erfarenhet som delas av nästan alla judiska män.
Många av de få som blev förvägrade en omskärelse som små lider av detta som vuxna. Ingreppet på en vuxen man innebär större risker, plågsamma stygn och två månader av sexuell avhållsamhet. Varje år är det några som genomgår vuxenomskärelse (främst konvertiter), men det är sannerligen inget alternativ till vanlig brit mila. Den som hävdar det är sannerligen okunnig. I mitt tycke ska omskärelsen ske när det ger bäst resultat med minsta möjliga risk för komplikationer. Det är enligt de flesta sakkunniga när pojken är ett par veckor gammal.
Detta blir min sista kommentar i denna runda. Tack för diskussionen.
Eduardo Grutzky och Ellis Wohlner uttrycker inte negativ syn på judendomen, de kritiserar inslag i sin egen etnicitet som de tycker mindre bra om. Det håller jag på med hela tiden utan att det verkar något konstigt. Varför ska inte även judar få kritisera sin egen tradition?
Jag har gått i katolsk klosterskola utan att lida nämnvärt av detta. Jag är i alla fall motståndare till religiösa friskolor eftersom det försvårar kontakten mellan olika etniska grupper i samhället. Inget konstigt med att kritisera en tradition man själv inte tagit skada av.
Jag har aldrig någonsin påstått du att judar misshandlar barn eller att ni är könsstympade med sexuell funktionsnedsättning. Däremot tycker jag omskärelse är ett brott mot individens frihet.
Jag vill heller inte hindra någon att bli jude eller muslim. Det enda jag vill är att den fysiska märkningen av etnisk tillhörighet ska vara ett aktivt, individuellt och fritt val, inget som någon annan väljer åt en.
Det är synd att tar till sådana oerhörda överdrifter varje gång vi diskuterar den här frågan. Det blir som när abortmotståndare viftar med bilder på blodiga foster – ingen lyssnar på dina argument. I grunden tror jag du har en åsikt som vi måste ta hänsyn till, men det är så mycket bråte och lögner och påhitt och överdrifter runt omkring att det blir omöjligt att föra en vettig diskussion. Jag vet inte om det är ditt syfte, att omöjliggöra en diskussion? Dumt i så fall.
I en annan diskussion visade jag på likheterna mellan omskärelsemotståndare och abortmotståndare bland annat genom sitt bruk av blodiga operationsbilder (exempel ett och två). Nu försöker du framställa mig som den som använder blodiga bilder. Det är så ohederligt.
Jag skulle aldrig få för mig att använda blodiga operationsbilder från en omskärelse i debattsyfte. Med den taktiken skulle man lika gärna kunna få folk att vara emot blindtarmsoperationer. Din jämförelse var falsk då och den är falsk nu. Jag beklagar ditt val av debattnivå.
Patrik! Nu handlar det inte om vad just du gör, utan om hur debatten bedrivs. För utomstående så är det säkert bara en sakfråga som andra, men för oss som pekas ut som dessa könsstympade stadister är det annorlunda. För oss judar är omskärelsen den allra viktigaste av sedvänjor. Debatten förs utan respekt för detta och syftar enbart till att framställa oss som dåliga människor. Det är personligt angrepp som gör ont. I min församling älskar alla föräldrar sina barn. Att då bli beskylld för att systematiskt kränka våra barns rättigheter är smärtsamt och upprörande.
Det är dessutom missvisande att framställa detta som en diskussion. Det ni kräver är ett förbud som skulle innebära att den som praktiserar judendom i Sverige blir dömd som brottsling. Ett förbud är slutpunkten för ett par tusen år av judiskt liv i Europa. Så allvarligt är detta för oss.
Ända sedan jag första gången stötte ihop med dig på internet har du försökt framställa mig som en lögnare och anklagat mig för att överdriva och hitta på en massa saker. Vad du inte vill förstå är att jag har i stort samma bild av läget som flertalet aktiva judar i Sverige och världen. Jag läste så sent som för några timmar sedan en artikel av Brendan O’Neill i The Telegraph (länk) som i stort uttrycker samma sak som jag gjort i en rad ordväxlingar med dig.
”History tells us that the rebranding of religious practices as child abuse can have terrible consequences. Many anti-Jewish pogroms in the past were justified on the basis that Jews abused children.”
Så sant. Den militanta ateismen är vår tids militanta kristendom. Som vanligt är det juden och judars religionsfrihet som är måltavla.
Men givetvis går det att jämföra nutida militant ateism med militant kristendom. För vi går verkligen på korståg och förstör judiska byar och bränner oliktänkande på bål. Och detta uttrycker du i samma andetag som du menar att min anklagelse att du överdriver är falsk?!
Jag förespråkar inte förbud. Jag förespråkar diskussion. Detta är en av de saker du – trots din debatteknik – lyckats övertyga mig om.
Det finns överhuvudtaget ingen anledning för judar att diskutera dessa saker med utomstående. Varför ska vi söka ert godkännande? I en stat som respekterar religionsfriheten och internationella konventioner om minoriteters rättigheter ska vi vara fria att praktisera vår religion alldeles oavsett vad andra tycker. Detta är själv kärnan i den upplysta tanken om religionsfrihet, vilken är sprungen ur den europeiska erfarenheten från epoker av religiöst förtryck mot inte minst judar. Att kriminalisera och fängsla judar i humanismens namn är inte på något sätt bättre än att göra det i kristendomens namn. Resultatet blir detsamma. Judar tvingas konvertera, gömma sig, gå i fängelse eller fly utomlands.
שבת שלום
Religionsfrihet är en allmän mänsklig rättighet, tänkt att gälla alla människor oavsett härkomst, etnicitet eller religion. Varför hävdar du den helt plötsligt när du inte vill diskutera allmänna rättigheter för barn? Inkonsekvent och obegripligt.
Sen finns det inget icke-diskussionsklausul i religionsfriheten. Det som karaktäriserar en upplyst demokrati är diskussionen – samtalet. Du är fri att kritisera andra, jag är fri att kritisera er.
Du är fri att kritisera oss men inte kriminalisera oss. Det är det frågan gäller. Fokusera är du snäll. Vad du och andra tycker om judendomen är ointressant för mig och de flesta andra judar. De flesta av oss vet att ni är negativt inställda. Det har ni varit i några tusen år nu.
Du får hata min religion hur mycket du vill. Skrik ut ditt hat tills du tröttnar. Detta är din rätt. Du har däremot inte rätt att förbjuda mig att praktisera judendom.
Problemet med Humanisterna är att ni likt medeltidens kristna ser er som missionerande sanningsägare. Ni nöjer er inte med mindre än statliga förbud mot all minoritetskultur och religionsverksamhet som inte överensstämmer med er egen ideologi. Ert fina prat om kosmopolitism, individuell frihet och möten över etniska gränser blir ihåligt och falskt eftersom ni vill lagstifta bort det som möjliggör ett samhälle i etnisk och kulturell mångfald.
Jag känner igen detta från liknade rörelser. Religiösa homofober säger sällan att de hatar bögar och lesbiska. De vill oss väl och för att hjälpa oss välja rätt livsstil så kräver de förbud mot alla uttryck för homosexualitet. Den militanta ateism din organisation står för arbetar på samma sätt. Ni förnekar att ni tycker illa om judar och muslimer men arbetar hårt på att kriminalisera viktiga uttryck för judendom och islam.
I mina ögon är detta intolerans och xenofobi. Jag betraktar Humanisterna som en antisemitisk och islamofobisk organisation för fint folk, för akademiker och besserwissrar som ser sig som finare än arbetarbarnen i Sverigedemokraterna men som i allt väsentligt jobbar för samma assimileringspolitik.
Nog om detta. Du får sista ordet.
Jag hatar inte judendomen. Det har du hittat på. Jag vill inte förbjuda judendomen. Det har du också hittat på. Jag vill inte förbjuda omskärelse. Det har du också hittat på. Varför skulle jag vilja skrika ut något jag inte står för? Min åsikt är alla människors lika rätt och lika värde. I detta inkluderar jag även judiska barn. Något annat vore förfärande.
Din debatteknik är under all kritik.
CA är i vanlig ordning en debattör som bygger halmgubbar och sedan angriper dem. Tyvärr är det en debatteknik som blir allt vanligare hos ointellektuella förespråkare av egna agendor.
Du menar alltså på fullt allvar att Gud skulle ha misslyckats så med sin skapelse, att han gett specifikt judar en uppgift att missionera om detta för hela världen. Även med lögn, om så krävs. Människan måste alltså rätta till detta fel, eftersom Gud i sin allsmäktighet inte förmår ändra på fullbordat faktum. Inte för att jag tror på den versionen heller, men visst verkar det som enorm hybris, sett ur ett intellektuellt perspektiv. Ffa ur ett Gudstroende perspektiv…
CA
Med det menas alltså att Det Judiska folket anser Gud vara så handlingsförlamad, att han inte på några miljoner år ännu hunnit med en rättelse… Vilken omnipotent Gud…
CA
Du tror alltså inte att omskärelse härstammar från det ovedersägliga faktum att en förhud i ökenområden är en ofta irriterande företeelse i samband med bristen på vatten att rengöra könsorganet med. Sand orsakar irriterande friktion. Du har inte heller tänkt på att det bara är en sed som inkluderar ökenfolk samt deras ättlingar.
Med den nuvarande rikliga förekomsten av vatten är alltså onskärelsen rent praktiskt helt obsolet, tom skadlig, och Din hokus pokus-föreställning om omskärelsens nödvändiga förekomst för identitet bara skrattretande. Ungefär som med fläskköttets skadlighet, sedan kylskåpens intåg eller andra inarbetade bondepraktikarutiner. Förstår man kausalitet, förstår man livet, struntar man i det, förstår man ingenting. Skulle rekommendera en del naturvetenskapliga studier till Dig CA. Du börjar bli enformigt ointelligent.
Kristian, jag vill uppmana till god ton i kommentarsfälten. Det finns ingen anledning att kalla en meningsmotståndare för ”enformigt ointelligent”.
Det blir för övrigt nästan komiskt när du beskyller CA för halmgubbar för att sedan själv bemöta en rad åsikter som CA aldrig gett uttryck för. Du skriver ”Du tror alltså…” eller ”Du har inte heller tänkt på” om saker som du TROR att han tycker. När du sedan rekommenderar naturvetenskapliga studier vet jag inte vad du tänker på, eftersom naturvetenskap inte har något med det vi diskuterar att göra.
Rambergsvandraren.
Slarvigt av mig och ursäkta tonen. Jag har träffat på CA i olika sammanhang i fyra år nu.. Alltifrån Nonicoclolasos via Newsmill till Humnaistbloggen. Därför ramlade lite ovidkommande saker ur ryggsäcken… Förlåt en gång till.