Het debatt om omskärelse
I fredags publicerade DN debattartikeln ”Därför måste regeringen stoppa omskärelse av småpojkar”. Bakom artikeln står elva personer, bland annat Torbjörn Tännsjö, professor i praktisk filosofi, och Christer Sturmark, ordförande i Humanisterna.
De driver tesen att omskärelse av småpojkar står i stid med de mänskliga rättigheterna, i detta fall barnets rättigheter. Men även religionsfriheten är ju en mänsklig rättghet. Och enligt barnkonventionen har föräldrar ”rätt att ge sina barn religiös och moralisk fostran i enlighet med den egna trosuppfattningen.” Samtidigt får utövningen av en religion ”inte skada barnets fysiska eller mentala hälsa eller utveckling”. Med andra ord är omskärelse av religiösa skäl inte helt okomplicerat.
Debattörerna har bilden klar för sig: barnens rättigheter väger tyngst:
”Empati och respekt bör i detta sammanhang visas de som ingreppet utförs på, inte för dem som står vid sidan av och firar den oåterkalleliga märkningen av barnet.”
Men är det inte annorlunda om man är jude eller muslim? Prästen Åke Bonnier skriver i ett svar:
”För en judisk familj är det viktigt att alla känner samma samhörighet i familjen. En judisk familjs grundläggande identitet formas av bland annat att ett gossebarn omskärs innan det har blivit åtta dagar gammalt.”
Socialstyrelsen resonerar på ungefär samma sätt:
”Den här konflikten är beskriven utifrån västeuropeisk eller kristen diskurs. För grupperna judar och muslimer finns det inte någon sådan intressekonflikt. Det är i barnets intresse att bli en del av familjens tro och tradition.”
Detta verkar dock förutsätta att barn som råkar födas in i en judisk eller muslimsk familj inte kan tänkas motsätta sig föräldrarnas tro och kulturella praxis. DN-debattörerna menar att detta i praktiken innebär att barn som fötts in i en ”icke-västeuropeisk kontext” varken har självbestämmande eller individuella rättigheter.
Debattörerna gör ett intressant tankeexperiment. Tänk er två föräldrar som tillhör en ny religiös rörelse som kräver att de skär av örsnibbarna på sitt nyfödda barn. Skulle i så fall socialstyrelsen gå med på även detta? Rimligtvis borde man göra det eftersom judiska eller muslimska föräldrar kan märka sina barn med hänvisning till religionen. Åke Bonnier skriver i sitt svar: ”att jämföra omskärelse med en påhittad rit i en påhittad religion är genant.” Men varför då? Fiktiva exempel används hela tiden inom filosofin för att tydliggöra underliggande attityder och principer.
Integrationsminister Erik Ullenhag har svarat på debattartikeln med att ett förbud inte är aktuellt. Han skriver såhär: ”I sammanhanget är det viktigt att slå fast att religionsfriheten inte innebär att inskränkningar av andra människors frihet kan försvaras. Är då manlig omskärelse ett sådant ingrepp som bör förbjudas trots att det för många är en del av den religiösa övertygelsen? För mig är svaret nej. Ingreppet är inte särskilt omfattande och föräldrar har en rätt att uppfostra sina barn enligt den tro och tradition som de tillhör.”
En inte helt enkel fråga som sagt. Vad tycker DU?
Integrationsminister Erik Ullenhag har svarat på debattartikeln med att ett förbud inte är aktuellt. Han skriver såhär: ”I sammanhanget är det viktigt att slå fast att religionsfriheten inte innebär att inskränkningar av andra människors frihet kan försvaras.”
- Sant och riktigt. Alltså får inte heller barns frihet till att ha hela och oskadade könsorgan heller inskränkas.
”Är då manlig omskärelse ett sådant ingrepp som bör förbjudas trots att det för många är en del av den religiösa övertygelsen?”
- INGEN pratar här om manlig omskärelse. En man får göra vad tusan han vill med sitt kön så länge det inte skadar någon annan. Här talar vi om nyfödda pojkar!
”För mig är svaret nej. Ingreppet är inte särskilt omfattande”
- FEL! Det dör ett hundratal barn i USA varje år efter komplikationer efter ”ingreppet”, långt många fler skadas för livet av ärrvävnader och andra icke livshotande komplikationer. Dessutom är ”ingreppet” en närmast löjlig förenkling av vad som kan sträcka sig från att klippa av en bit av förhuden till fullständig circumsectio.
”och föräldrar har en rätt att uppfostra sina barn enligt den tro och tradition som de tillhör.”
- Återigen sant och riktigt, även om jag själv inte är överförtjust i att barn som föds som ateister (religion måste läras in) ska få indoktrineras in i religioner. Att välja religion eller om man vill utföra icke-medicinskt motiverade ingrepp på sin kropp bör vara pp till var och en myndig person att välja själv.
Öronsnibbsexemplet är naturligtvis ämnat att framställa judar som perversa sadister, men om vi leker med tanken fullt ut så måste bilden kompliceras något än vad förbudsanhängarna ger sken av. Antag att det funnits en etniskt minoritet som i tusentals år markerat tillhörighet med delvis avskurna öronsnibbar (eller piercerade hål i dem, vilket fortfarande är en accepterad märkning av småflickor). Antag vidare att denna minoritet blivit förföljd och utsatt för en lång rad folkmord av människor som menat att sedvänjan att skära i öronsnibbarna visade att minoriteten saknade moral och var en fara för majoritetssamhället. Att skära öronsnibbarna var förbjudet under långa perioder med hänvisning till majoritetens heliga böcker. Myter spreds om hur minoriteten tillfångatog majoritetens barn och stympade dem i hemlighet.
Så antag nu att vi i Sverige har en nationell minoritet, förföljd och utsatt för våld sedan generationer, vars viktigaste sedvänja föreslås förbjudas, inte för att den är bevisat farlig, utan för att den påstås kränka sina egna barn. Minoriteten föreslås därför bli fråntagen möjligheten att fortsätta sin viktigaste sedvänja. Majoriteten säger att om inte alla barn uppfostras i enlighet med för majoriteten normala sedvänjor är barnens rättigheter kränkta. Att bli normal är en mänsklig rättighet, säger majoriteten, och menar att barn som växer upp med föräldrar från minoriteten inte egentligen tillhör minoriteten om de inte själva valt det. Att vara normal är överordnat allt annat. Att uppfostras som ett barn av majoriteten är det enda sättet att hindra gruppintressen från att kränka individuella rättigheter. Att inte acceptera avvikelser från majoritetskulturen är det enda sätt på vilket man kan värna individens integritet.
Detta är i vad frågan gäller. Vetenskapen har inte kunnat visa att manlig omskärelse innebär skada. De allra flesta studier visar inget eller försumbar skillnad mellan omskurna och icke-omskurna män. Diskussionerna om kroppslig integritet förbehålls ingrepp på minoritetsbarn, och särskilt då ingrepp som med religiöst motiv. Att ”stympa” barn av estetiska skäl diskuteras inte alls trots att det är mycket vanligare. Födelsemärken kan skäras bort, öron pierceras och tänder rättas ut med plågsamt våld, av enbart estetiska skäl utan att någon medicinskt skäl för ingreppen föreligger. Ingen skriver debattartiklar om svenskarnas kränkning av barns rättigheter. Varför? Mitt svar är inte populärt, men jag menar att det handlar om xenofobi i skepnad av religionskritik. Där tidigare generationer ifrågasatte islam och judendom av religiösa skäl har den moderna europén valt att sekulär religionskritik. Men som alltid försvarar sig majoritetens och normalitetens tillskyndare med goda avsikter. Minoriteten vet ju inte sitt eget bästa och måste göras medveten.
Hej!
Hur kan en etablerad utlevande homosexuell som Aqurette leva ut allt möjligt,kämpa för sina låga lustar politiskt,men samtidigt för andra förvägra kroppslig integritet?
Att kunna onanera som 16 åring utan att få ont eller tvingas köpa dyrt glidmedel är väl inte för mkt begärt?
Han har ingen aning om hur det är att leva utan hela huden skyddande runt penis i barndom och pubertet.
Han omskar sig i 20 årsåldern pga västerländsk fåfänga,narcisism och Amerikanska porrideal,men vill inte låta andra välja som han fick!
Hej!
Jag låter detta passera, men undvik personangrepp i framtiden. B Det är viktigt att vi försöker hålla ett respektfullt debattklimat, även om vi är oense.
Det är naturligtvis enligt min mening två saker som kan diskuteras eller has åsikt om i den här frågan.
Skall man låta ovetenskap och fantasi styra sitt handlande och sin behandling av barn som inte själv får besluta, eller
Skall man bortse från fantasi och ovetenskap och behandla människor enligt den värdighet som intelligenta bevisligen kan?
Kristian,
Nu behöver ju inte omskärelse handla om ovetenskap och fantasi utan om exempelvis tradition och identitet. Ibland anförs också rent rationella skäl, som att det skulle vara en fördel rent hygieniskt eller minska risken för könssjukdomar.
Och det finns ju precis som Cristopher skriver faktiskt helt sekulära sedvänjor som att låta göra hål i öronen på småflickor, även det en fråga om tradition och identitet, även om sedvänjan må vara mildare till sin form än omskärelse.
På vilket sätt tycker Du personligen att omskärelsen handlar om vetenskap och på vilket sätt tycker Du det handlar om sanning? De rationella skälen är helt påhittade av företrädarna, det vet Du också… De vill bara skära i barn ungefär som man vill brännmärka kor. skära i renöron eller tatuera siffror på folk i Dachau. Ingen egen identitet är överhuvudtaget tillåten.
Kan Du verkligen hitta godtagbara förklaringar som är ”goda” får Du nog anstränga Dig betydligt mer.
I övrigt har jag inget emot det. Vill man som folk ha det, OK, men kom inte med löjliga undanflykter om att Skaparen vill det eller andra rövarhistorier.
”De vill bara skära i barn ungefär som man vill brännmärka kor. skära i renöron eller tatuera siffror på folk i Dachau. Ingen egen identitet är överhuvudtaget tillåten.”
Du kan faktiskt inte göra dig till talesperson för hur alla judar och muslimer (och kristna och icke-religiösa) resonerar när de låter sina barn omskäras. Varför skulle de medvetet vilja plåga sina barn? Tror du att halva världens befolkning är sadister?
”Vill man som folk ha det, OK, men kom inte med löjliga undanflykter om att Skaparen vill det eller andra rövarhistorier.”
Det är ju just detta frågan handlar om, nämligen kollektivets rättigheter kontra individens. Man skulle kunna resonera på samma sätt kring kvinnlig omskärelse, som mig veterligen inte har så mycket med religion att göra. ”Vill man som folk ha det, OK.” Är det verkligen rimligt när vi samtidigt vet att kvinnor far väldigt illa av det? (notera att detta nödvändigtvis inte innebär att kvinnor är emot ingreppet, eftersom man lever i förvissningen att det är så det ska vara).
Rambergsvandraren
Vilken annan anledning till omskärelsen ser Du rent pragmatiskt än stigmatisering?
Och lämna för ett ögonblick den eventuella förståelse för själva religionen Du äger. För själva förhuden kan väl inte påverka personens religiositet…?
Hur ser de neurologiska verkningsmekanismerna ut i såfall?
Antag att en antisionistisk rörelse i framtiden ville utrota alla judar. Kontrollen sker genom att dra ner byxorna. Skall ett barn som blivit omskuret mot sin vilja, behöva dö för det stigmat?
PS
Vill bara påpeka att vill man omskära sig efter 18 års ålder så är det naturligtvis helt i sin ordning, även under landstingets försorg. Då får man syssla med allehanda plastik-kirurgi.
Kristian,
För att förstå anledningen bakom varför någon väljer att omskära sitt barn behöver vi ta hänsyn till sociokulturella, historiska och psykologiska aspekter – man kan inte bara reducera en sedvänja till ”ovetenskap och fantasi”. Men för dig är det kanske samma sak?
Sedan är det givetvis helt egalt vilka förklaringar eller vilka faktorer som ligger bakom omskärelse när det kommer till rättighetsfrågan. Det problematiska ligger i att föräldrarnas rätt går över barnens rätt så som lagstiftningen ser ut. Men vi behöver inte utgå från att föräldrarna är sadister som vill skära i sina barn av samma skäl som man brännmärker boskap eller tatuerade siffror på folk i koncentrationslägren. Det låter för mig som rasism.
Min poäng är alltså: Motiven bakom omskärelse kan säkerligen vara nog så genomtänkta och ädla (om än inte medicinskt nödvändiga), men det betyder inte att sedvänjan bör accepteras ur ett rättighetsperspektiv.
Självfallet kommer vi inte överens på just den positionen.
Personligen är jag lite trött på det klassiska religiösa undanglidandet i frågan. De flesta filosofer eller apologeter hyllar det abstrakta tankelandskapet och ger det en högre relevans än det realistiska. Vilket på sätt och vis gör de förnuftsmässiga resonemangen vulgära.
Alltså: ”Eftersom Du inte är religiös, så är Du inte förmögen att förstå” omtolkat till ”eftersom Du inte är jude, kan Du inte förstå”.
Förstå vadå?
Att det inte finns någon som helst realistisk anledning till att skära i små barn…?
Måste man vara intellektuellt funtad på en högre nivå för att föstå det?
Måste man vara ännu bättre intellektuellt funtad för att förstå att benen på småbarn måste bort för att de skall bli bättre tiggare?
Jag uppskattar Ditt intellekt, Rambergsvandraren, men har svårt att förstå hur Du faktiskt kan missa detta sluttande plan, där religiös kränkthet kan tillåta allehanda missgrepp, tex sharialagstiftning som gällande den muslimska delen av befolkningen skulle övertrumfa svensk sådan.