Jehovas Vittnen och statsbidragen
Vilka trossamfund i Sverige som ska ha rätt till statligt stöd diskuteras nu med anledning av Jehovas Vittnen. 2009 sökte de statsbidrag via SST, ”Nämnden för statligt stöd till trossamfund”, men fick avslag då rörelsen inte ansågs uppfylla följande lagparagraf:
Statsbidrag får lämnas endast till ett trossamfund som bidrar till att upprätthålla och stärka de grundläggande värderingar som samhället vilar på …
Jehovas Vittnen har nu överklagat regeringens beslut och Högsta förvaltningsdomstolen har upphävt regeringsbeslutet. Anledningen är att regeringen tydligare måste motivera varför man inte anser att Jehovas Vittnen uppfyller paragrafen.
Jehovas Vittnens bild av det kommande paradiset.
Ett skäl som har anförts är att Jehovas Vittnen inte röstar i allmänna val och har en negativ attityd till det omgivande samhället. I Dagen svarar dock talespersonen Majneed Alnashi att det är upp till var och en att rösta i allmänna val och att rörelsen inte har några generella riktlinjer i frågan. Samtidigt säger han att ”läser man Bibeln och ser hur de första kristna levde så kommer man fram till vissa slutsatser.”
Själv finner jag det rätt underligt att Jehovas Vittnen överhuvudtaget söker statsbidrag. Jehovas Vittnen är nämligen en rörelse som menar att denna värld, inklusive alla religioner och regeringar, ytterst sett styrs av Satan. Man ser istället fram emot Harmageddon, domedagen, då Gud skall upprätta en ny himmelsk regering med 144 000 utvalda människor. De kommer att regera över resten av mänskligheten, som kommer att leva i en paradisisk tillvaro på jorden. Detta förklarar kanske varför man inte engagerar sig så mycket i samhället. Alla världsliga regeringar och försök att förbättra samhället är nämligen dömda att misslyckas. Endast Gud kan ställa allt till rätta.
hej.min hustru är medlem av jw.jag tycker överhuvudtaget att bilden av jw är skev.
de är fridsamma personer som vill leva sitt liv i harmoni med bibeln.att de går ut och förkunnar
är ju inte konstigt.de bästa människorna jag har känt under mitt 59 åriga liv är jw..själv delar
jag ej deras tro,men att gå ut med så mycket skit om en organisation som de flesta inte vet ett
skit om tycker jag är mycket dåligt,då det i sverige är åsikt och religionsfrihet.mitt förslag är
att ni skall gå på ett möte på det de kallar rikets sal så att ni själva kan bilda er en uppfattning om
vad det handlar om.sedan alla inlägg om dessa stackare som har blivet inlurade i organisationen,de flesta har gått med av fri vilja,varför då spy galla när man upptäcker att man ej passar in
Var det något i blogginlägget som du tyckte var skevt? Det får du gärna klargöra i så fall. Jag har bara redogjort för Jehovas Vittnens sökande av statsbidrag samt förklarat deras teologi. Jag har inte skrivit något om att de skulle vara dåliga människor och det var inte heller något skäl till att de inte fick bidrag.
Ja religionsfrihet och yttrandefrihet innebär också rätten att ifrågasätta och kritisera religioner och religiösa fenomen, vilket vi också gör på bloggen med jämna mellanrum.
Jag har för övrigt varit på mängder av möten i Rikets sal och bibelstudium i hemmet eftersom mina föräldrar var intresserade av Jehovas Vittnen under flera års tid under min uppväxt.
Jehovas vittnen brukade, så sent som för några år sedan, stoltsera med att man minsann inte tog emot statsbidrag till skillnad från andra trossamfund. Allt skulle finansieras med sk ”frivilliga bidrag”, som inte precis var frivilliga. Detta, menade man, var viktigt för att inte vara någon del av världen. Nu verkar det inte längre vara lika viktigt att hålla sig borta från ”världen”. Kan bero på de ekonomiska svårigheter man brottats med, som blev tydligt när man var tvungna att överge sammankomsthallen i Strängnäs. Jag anser att statsbidrag inte ska utgå till religiösa samfund överhuvudtaget. Slutna samfund som tex Jehovas Vittnen ska definitivt inte ha några pengar då deras verksamhet och behandling av sina medlemmar är minst sagt tvivelaktig ur ett humanistiskt, juridiskt och demokratiskt perspektiv.
Jag kan tänka mig att i framtiden föra fram krav på religiösa samfund, för att överhuvudtaget ge dem tillstånd att verka i Sverige. Exakt vilka krav det skulle vara låter jag framtida önskade debatter ventilera, men det skulle kunna handla om frågor som transparens, jämställdhet och intern demokratisk ordning. Till skillnad från politiska och andra föreningar så är de religiösa samfunden extra viktiga att fokusera på eftersom de tenderar att ha ett mycket större inflytande, och en mycket djupare påverkan, på sina medlemmar. Och vi har sett alltför många exempel, bara i Sverige, på vilken skada som Jehovas Vittnen och även andra religiösa samfund åsamkar individer och familjer.
Intressant! Jag funderade själv på om det kunde vara ekonomiska problem som gjort att man tummat på sina principer och ansökt om statsbidrag. Vet du om utvecklingen är densamma i andra länder?
Angående de frivilliga bidragen har jag fått intryck av att de verkligen är frivilliga, genom att man lämnar pengar anonymt i en donationslåda som finns i varje ”Rikets Sal”. Men det kanske inte ser ut så längre?
Kunde man applicera samma diskussion på Frälsningsarmen? Noteras bör, att jag aldrig upplevt något negativt från dem själv, men noterar att homofobin diskvalificerar dem som bidragsbärande rörelse.
Vad beträffar ekonomiska problem så ser vi ju hur JV i sitt hemland USA brottas med stora bekymmer, inte minst pga de skadeståndskrav som har följt på de uppmärksammade barnövergreppen. Precis som katolska kyrkan (och michael jackson r.i.p) verkar vittnena där ha tvingats betala enorma belopp i förlikningar osv. Det har ju stått en del om det i media. Sedan har ju också JV haft en del kontroverser i sina diverse aktieinnehav, och inkomster från aktiestödda fonder, där både tobaksindustri och vapenindustri har figurerat. (bla THE HENRIETTA M. RILEY TRUST)
Detta säger oss bara att att JV precis som så många andra religiösa samfund har stora svårigheter att ställa sig över den värld man är så rädd för att vara en del av.
Nä jag tycker inte att homofobiska sällskap nödvändigtvis ska diskvalificeras. Ska vi ha demokrati så måste vi acceptera att folk har rätt att vara emot homosexualitet, så länge de samtidigt inte bedriver nån sorts förföljelse naturligtvis. Det viktiga är ju hur de behandlar sina medlemmar och hur man drabbas om man som medlem avviker från samfundet. Vet man att ett samfund tex är bokstavstroende kristna så vet man ju vart de står i fråga om kvinnans plats, homosexuella, sex utanför äktenskap osv. Är man normalbegåvad så väljer man ju att avstå från att gå med i såna samfund, medan de bokstavstroende kanske känner större dragning. Dilemmat är ju om man föds in i ett sånt samfund och alltså inte har fått ta ett moget, självständigt beslut om att ansluta sig. Då kan man fara illa, som vi har sett så många exempel på.
Men vi får aldrig i såna här diskussioner glida in på åsiktsförföljelse. Oavsett hur tokiga åsikter och värderingar någon har så ska han ha rätt att ha dem, så länge det inte skadar någon annan. Det är iallafall min ståndpunkt.
Daniel
Nu tycker jag personligen att Du har sunda åsikter, men det var ju inte riktigt det som diskuterades. Det var fråga om huruvida de skulle uppbära statliga bidrag. Om staten anser i sin lagstiftning att diskriminering av en del grupper inte får finnas, så kan ju inte staten med andra handen understödja sådan diskriminering, eller hur?
Olika trosrörelser får enligt min mening ha hur diskriminerande övertygelser som helst, men då skall de inte uppbära statliga bidrag. Sin diskriminering får de bekosta själva.
Ja, fast att vara emot någonting innebär ju inte nödvändigtvis att man diskriminerar någon. Det hänger ju helt på hur trossamfundet uppför sig mot de grupper som de anser syndar eller är mindervärdiga. Nu kan det se ut som om jag säger emot vad jag tidigare har sagt (det där om att ställa krav på samfund för att de överhuvudtaget ska få verka), men jag säger ju också att det återstår att diskutera vilka exakta krav man ska ställa. Vi har ju fullt accepterade föreningar (idrott, pensionärer, ungdom, kvinnoorganisationer) i det är landet som är öppna för vissa grupper, men stängda för andra. Det må vara allt från en viss ålder till ett specifikt kön som endast är välkomna. Förstår vad du menar och sympatiserar med det du säger, men ser samtidigt en fara om samhället inte stimulerar mångfald genom att även stödja exkluderande organisationer.
Daniel
Jag vet inte riktigt vems agenda Du har i diskussionen, men du jämför nu äppel och päron. Ett gammalt argumentationsknep som är från stenåldern.
Religioner är inte intresseföreningar för en specificerad ålder eller kön.
Är man mot negrer, judar, zigenare, så agerar man i enlighet därmed. Generellt kallas det rasism. Kanske halvslarvigt tom. I nägot skede inkluderar det diskriminering…
Faktum kvarstår. Den statliga pengen.
Ägnar man sig åt diskriminering i en livsåskådningsrörelse får man helt enkel inga.
Elementärt.
Tycker Du tex att KU KLUX KLAN förtjänar statligt understöd? Eller HELLS ANGELS..?
Jehovas vittnen är ett religöst kristet samfund som verkar över hela jorden inte bara i Sverige eller i USA. Vi har precis som alla andra trossamfund rätt att söka bidrag, alla andra samfund har gjort det i åratal. En del kristna samfund investerar dessutom i fastigheter och annat, när man är ett Jehovas vittne bemöts man som om man inte är en normal människa. Ofta får man höra påståenden som att sök ett arbete när man missionerar bland människor. De flesta utav oss Jehovas vittnen arbetar och betalar skatt,
vi har vanliga arbeten som alla andra människor och ibland ovanliga arbeten.
Jehovas vittnen har dessutom vanliga hem med gardiner, en kommentar vi ofta får höra att vi inte har, vi har relativt normala liv, ser ut som andra människor, en del med glasögon, andra utan. Vi är en del av det samhälle där vi bor, precis som alla andra människor handlar vi mat och lagar den vi är gifta eller ogifta vilket som. Att vi bor i ett land Sverige då för min del som kallas demokratiskt gör att jag kan gå ut och tala med andra om min religion, en del uppskattar det andra inte det går bra att säga att man inte vill ha besök av Jehovas vittnen.
De flesta personer i Svergie får barnbidrag och tar emot det vare sig de behöver det eller inte, att religösa samfund som är registrerade får ta emot bidrag anses tydligtvis demokratiskt i vårt land, samtidigt kan man kanske se fördelar med vissa religösa människor som lever ett oftast skötsamt liv inte gör andra illa betalar sin skatt till staten.
Jehovas vittnen tar inte till vapen, en stor fördel tycker många, Jehovas vittnen håller sig inte borta från världen vi lever i den precis som resten av mänskligheten.
Vi har bara ett annat synsätt på den värld vi lever i och det är knappast förbjudet enligt Svensk lag. Det jag har läst på denna sida om oss som Jehovas vittnen bekräftar bara hur mycket fördomar det finns kring olika religösa människor och även rena lögner och hatpropaganda. Att leva ett kristet liv kan vara en stor utmaning i den värld vi lever i det fick Jesus och många andra kristna erfara, många pratar om oss men vill inte prata med oss!
Var på denna blogg har du hittat ”fördomar”, ”rena lögner” och ”hatpropaganda” mot Jehovas Vittnen? Om det är något i blogginlägg eller kommentarer som är felaktigt så vill jag gärna få reda på det. Ingenstans har någon här sagt något om att Jehovas Vittnen skulle vara dåliga människor, att de inte skulle betala skatt etc. så jag förstår inte varför du tar upp detta. Givetvis har Jehovas Vittnen också rätt att söka bidrag från SST. Jag fann det bara en smula märkligt att man sökt bidrag eftersom man mig veterligen aldrig gjort det förr. Den hållning Jehovas Vittnen gjort sig kända för är att man inte ska ”bli en del av denna världen” utan kunna verka oberoende av stater, myndigheter och andra religiösa samfund. Men denna inställning kanske har förändrats de senaste åren?
Det är väl ingen som kan verka oberoende helt av myndigheter i Sverige?
Inte någon mig veterligt här är allt ordentligt reistrerat och kontrollerat.
Åtminsone vad man vet, den retsamma och gäckande tonen som används mot vissa religösa grupper finns överallt, i samhället vad man än hör eller ser det tas alltid fram något utan att höra med dem det gäller, jag har aldrig hört eller läst något respektfullt.