Skip to content

Satanism som politisk satir

maj 16, 2014

si

I skuggan av Feministiskt Initiativs framgångar har ett betydligt mörkare och mer sinistert alternativ seglat upp i de sociala medierna. Satirpartiet Satanistiskt Initiativ har på drygt en vecka över 15 000 gillamarkeringar på facebook, fler än riksdagspartier som Folkpartiet, Centern och Kristdemokraterna.

De har parollen ”Avveckla. Utplåna. Förtär.” och uppmanar väljarna att kasta sin röst åt helvete, i bokstavlig mening. På deras facebooksida möts vi av valaffischer med budskap som ”För en mörkare Framtid. Helst ingen alls.”, ”Nej till Världen” och ”Alla ska ned”. Deras oväntade succé på facebook har uppmärksammats i artiklar på Nyheter 24 och Aftonbladet. Aftonbladets reporter har fått kontakt med en av grundarna till facebooksidan. På frågan om hur allvarliga de är svarar hen: ”Vi är lika allvarliga som Folkpartiets skolpolitik, Centerpartiets väljarkår och Kristdemokraternas underlivspolitik. Vi är lika verkliga som Sverigedemokraternas integrationsanalys, Moderaternas välfärdspolitik, Socialdemokraternas socialdemokrati och Feministiskt initiativs akademiska meriter. Vi är lika rimliga som Miljöpartiets gröna kapitalism, Vänsterpartiets budgetkalkyler och Piratpartiets paranoia.”

bild från The verge

bild från The Verge.

En intressant parallell finner vi i USA, där en satanistisk grupp samlat in tiotusentals dollar för att gjuta en bronsskulptur av den hornprydde satansgestalten Baphomet. Skulpturen kommer doneras till Oklahoma City för att kunna placeras bredvid en nyligen upprättad skulptur av De tio budorden. Enligt satanistgruppens talesperson är statyn tänkt att vara en symbol för att ”hylla våra framsteg som en pluralistisk nation grundad på sekulära lagar.” (läs mer på The Verge)

Satan får i båda dessa fall symbolisera den yttersta rebellen, som vågar ifrågasätta och sätta sig upp mot den högsta av auktoriteter. Eller som Satanistiskt Initiativ själva uttrycker det i en debattartikel på Nyheter 24: ”Lucifer, som en gång vägrade vika sig för Guds diktatur, är den enda sanna demokrat vi vet.”

Huruvida personerna bakom Satanistiskt Initiativ är ”riktiga” satanister vet vi inte. Satanismen är inte heller en enhetlig rörelse utan består av flera olika grupper. Mest känd är kanske Church of Satan, som grundades 1966 i Kalifornien av Anton Lavey. Här finns dock ingen tro på Satan som ett verkligt väsen, utan bara som en symbol för människans djuriska drifter. Med inspiration från filosofer som Ayn Rand, Machiavelli och Nietzsche formulerade Lavey en livsfilosofi i skarp motsättning till kristendomens etik.

Vad tycker DU om Satanistiskt Initiativ? Är det något som livar upp den debatten eller ett irritationsmoment som skämtar bort viktiga politiska frågor?

 

Gilla multireligiösa almanackan på facebook!

april 28, 2014

Multireligiösa almanackan har nu tagit steget ut på facebook. Sök på multireligiösa almanackan eller klicka här!

På facebooksidan kan du ta del av hundratals högtider som firas under året. En stor skillnad mot pappersupplagan är att vi inte är begränsade i utrymme, vilket gör att vi får plats med många fler högtider. Därför har vi förutom de sex världsreligionerna också inkluderat religioner som Bahai, wicca och shintoism. Vi uppmärksammar också ickereligiösa högtider och firanden som Internationella Darwindagen och Earth Hour. Välkommen!!!

tandaljus_700x395px

Filmrecension: Noah

april 17, 2014

NoahSå var det äntligen dags för filmen om Noa och syndafloden. Efter att Hollywood skapat kassasuccéer av populära serietidningar och fantasyböcker har turen nu kommit till Böckernas bok. Senare i år kommer Ridley Scotts film om Moses, men redan nu kan vi alltså se Russel Crowe (Gladiator) som Noa.

För att göra berättelsen mer relevant för vår samtid så har Noa förvandlats till en slags tidig miljökämpe som kämpar mot de ondskefulla ättlingarna till Kain, som fördärvat jorden genom miljöförstöring och gruvdrift. Noa och hans familj vandrar över karga slätter där skogarna har skövlats och djurarter utrotats. Själva dödar de givetvis inte djur. De äter inte kött. Så vad lever de på? Detta är något av ett mysterium som filmen aldrig ger några svar på. Och hur ska arken kunna byggas av trä när varenda träd är nedhugget? Det löser regissören genom att låta Noa plantera ett magiskt frö från Edens lustgård som gör att en hel skog växer upp i rekordfart. Vips så finns det byggmaterial att tillgå. Det är den typen av ”fusk” som gör att filmen tappar i trovärdighet .Vi verkar kunna leva oss in i de mest fantasifulla och utflippade berättelser så länge de äger rum i ett sammanhängande och trovärdigt universum. Tyvärr är det här Noah brister.

Att regissören Darren Aronofsky (Black Swan) har tagit sig vissa konstnärliga friheter är förståeligt med tanke på att syndafloden beskrivs på relativt få rader i Bibeln. Vissa kommer ha problem med de halvt surrealistiska fantasyelement som lagts in i berättelsen, andra med att Noa inte alltid är speciellt sympatisk i filmen. Det är särskilt vissa inslag i filmen som många recensenter verkar ogilla. De fallna änglarna, nefilim, gestaltas som någon slags transformers-liknande stenmonster. De är så skrattretande fåniga att resten av filmens budskap och stämning blir lidande.

Det finns dock intressanta och tankeväckande inslag i filmen. Bäst är andra halvan som till största delen utspelar sig ombord på arken. Noa förvandlas här till en rätt otrevlig karaktär när han kommer fram till att Guds plan nog är att låta mänskligheten dö ut helt och hållet – när väl djuren räddats. Han slås av att ondskan ryms i varje människa – också i honom själv och hans söner. Man kan också vända på det – fanns det verkligen ingen mer än Noa och hans familj som hade något gott i sig och förtjänade att överleva? Detta blir en intressant problematisering av den annars så svart-vita uppdelningen i gott och ont.

Är fysikerna vår tids vise män?

april 4, 2014

Giles Frasier skriver i tidningen The Guardian om hur de frågor som förr ställdes till religiösa auktoriteter och teologer nu oftare riktas till vetenskapsmän. En gång i tiden var den svåra frågan ”vem skapade Gud?”. Nu är frågan oftare ”Vad kom före Big Bang?”. Och svaret? ”Det är som att fråga vad som ligger söder om sydpolen” menar professor i teoretisk fysik Jim Al-Khalili. Intressant nog skulle många teologer kunna svara likadant på frågan om vad som fanns före Gud. 

Många moderna fysiker och kosmologer pekar på språkets begräsningar när det gäller vissa frågor och söker mer eller mindre poetiska omskrivningar. Den uttalat ateistiska professor Al-Khalili kan till exempel beskriva gravitationsvågor som ”gudomliga rapningar”. Även här ser vi likheterna med teologer som i pekar på begreppens otillräcklighet och försöker beskriva gudomliga sanningar i liknelser och parabler.

Därmed inte sagt att religion och vetenskap går att likställa. Vetenskapens metoder är självklart radikalt annordlunda mot religionens. Däremot säger det mycket om vetenskapens framsteg att man nu börjat få frågor som tidigare ansågs höra till religionen eller ligga bortom vetenskapens gränser. 

Onekligen kan man fundera på om Gud därmed spelat ut sin roll. När frågan om vad som fanns före Big Bang kan avfärdas på samma sätt som vad som fanns före Gud, varför då ens bry sig om att ta med Gud i beräkningen?

Här skulle man kunna invända att Gud är så mycket mer än bara en förklaring till varför universum finns. De som tror på Gud gör det nog av helt andra skäl än att det är den mest rationella förklaringen till universums uppkomst.  Teologen Dietrich Bonhoeffer såg faran i att söka Gud i vetenskapens ”kunskapsluckor” eftersom Gud då skulle förskjutas längre och längre från oss när dessa kunskapsluckor väl fylls. Det är detta man menar med uttrycket ”God of the gaps”.  Vi behöver finna Gud i det vi vet, inte i det vi inte vet, menade han.

Argument för Guds existens 2 – designargumentet

augusti 14, 2013

Kan man resonera sig fram till om Gud finns? Genom historien har filosofer och teologer försökt göra just detta. Förra gången tittade vi närmare på det kosmologiska gudsargumentet. Den här gången ger vi oss in på det så kallade designargumentet eller det teleologiska argumentet med ett finare ord.

En tidig form av designargument formulerades av den muslimska teologen Ibn Rushd eller Averroes under medeltiden och i Europa under 1600 och 1700-talet utvecklades den så kallade naturteologin som bygger vidare på samma tänkande.

Som vi såg i förra inlägget är det kosmologiska gudsargumentet deduktivt till sin form, det vill säga om premisserna är sanna så är slutsatsen också det. Designargumentet är istället induktivt eller empiriskt, vilket innebär att dess giltighet är beroende av observationer. Argumentet är väldigt enkelt – om vi i naturen kan observera uppenbara spår eller tecken på design, syfte och ordning så pekar detta på en designer.

into-the-wild-the-blind-watchmaker-of-evoluti-L-HeDMzYEn av de kändaste förespråkarna för argumentet är William Paley som formulerade den så kallade urmakaranalogin. Paley gör i sin bok Natural Theology från 1802 ett tankeexperiment. Om jag hittade en klocka liggande ute i naturen så skulle det vara absurt att tänka sig att denna klocka alltid hade legat där eller uppstått genom blinda naturliga processer. Självklart måste det funnits en tid då denna komplexa artefakt med alla sina små kugghjul och fina detaljer måste ha satts samman av en eller flera urmakare. Det finns ett tydligt medvetet syfte bakom hur alla de olika delarna är ihopsatta och samverkar med varandra för att visa tiden. Nu är det ju allmänt känt att klockor är designade och ihopsatta av urmakare, men även om vi inte kände till detta skulle det väl vara rimligt att tänka sig att ett så komplext och ändamålsenligt ting måste ha ett syfte och en upphovsman? Av samma skäl borde vi utgå från att det finns en designer även till andra komplexa ting, såsom organismer av alla de slag, inklusive oss människor. Till och med en enkel jästcell innehåller lika många beståndsdelar som en Boeing 747 och båda är lika intrikat och ändamålsenligt ihopsatta. Den designer som krävs för att förklara all denna komplexitet vi ser omkring oss kan inte vara någon annan än Gud, menar förespråkare för argumentet.

Nu är det ju en hel del som har hänt sedan argumentet först formulerades och vi vet idag avsevärt mycket mer om hur livet uppstod och utvecklades. Darwin och evolutionsteorins genombrott gör att man kan fråga sig om argumentet ens är aktuellt längre.  Det korta svaret är ”ja”. ID eller Intelligent Design är en modern amerikansk rörelse som bygger vidare på samma tankar i ny tappning. Här har man myntat uttrycket ”icke reducerbar komplexitet”, där man menar att vissa organ eller funktioner hos organismer inte kan ha utvecklats gradvis genom evolution, eftersom samtliga delar behövs för att organet ska fungera och ha ett värde för överlevnaden. Alltså måste det finnas någon slags intelligens bakom.

Den amerikanska filosofen och teologen William Lane Craig menar att livets uppkomst och utveckling går att förklara via naturliga processer men använder designargumentet som ett sätt att förklara ”the fine-tuning of the universe”, alltså varför universums fysiska konstanter är så perfekt avstämda för att möjliggöra för liv att uppstå och frodas. Skulle någon av dessa konstanter förändras endast med en mikrodel skulle universum vara fullständigt obeboeligt och totalt kaosartat, menar Craig. Nedan finns ett you tube-klipp där Craig redogör för detta argument.

Skriv gärna i kommentarsfältet vad du tänker och tycker! I ett kommande inlägg kommer vi försöka sammanfatta de olika argumentens styrkor och svagheter.

Från sorg till glädje

maj 3, 2013

Maria

- Under långfredagen klär vi korset i svart och går i procession efter det. Vi har också en tom kista i kyrkan som alla kan lägga blommor i. Efter gudstjänsten brukar många ta en blomma ur kistan och ha hemma som påminnelse. Det är väldigt känslosamt.

Det låter onekligen dramatiskt. Maria är ung akademiker, vältalig och med stort samhällsengagemang. Men idag pratar vi inte om feminism, om den nyligen avslutade kandidatexamen eller om hennes förestående flytt till Berlin där hon har fått praktik på en kulturorganisation. Istället pratar vi om den kristna tron, som ligger lite i bakgrunden i Marias vardagsliv. Men som samtidigt är högst levande. Och hon berättar med stort engagemang.

- Påsken är den stora högtiden, inom ortodoxa kyrkan och för mig personligen. Jag vill vara med varje dag, genom sorgen och i glädjen som kommer efteråt. Det är genom påsken som jag förankrar mig i min tro.

Maria berättar att det alltid är spännande att komma hem till familjen och påskfirandet. Spännande, och lite stressigt på grund av alla förberedelser och all mat som ska lagas. Men det är alltid lika roligt. Efter långfredagens sorgestämning följer lördagen som i kristna sammanhang ibland brukar kallas ”dagen mellan liv och död”. Natten till söndagen övervinner Jesus döden och återuppstår, och sorgen övergår i glädje.

- På kvällen före påskdagen samlas alla till gudstjänst och fastan bryts gemensamt. Det är väldigt fint. Efteråt går vi hem och sover lite, sedan tillbaka för en kortare gudstjänst och sedan är det fest! Vi har påskmiddag med lamm, ägg och en massa godis. Prästen brukar alltid komma förbi varje familj och be en bön och bli bjuden på vin.

I den syrisk-ortodoxa gruppen är gemenskapen central, och det är tydligt att den också är viktig för Maria. Religiös tro, kultur och identitet går hand i hand. Att delta i högtiderna tillsammans innebär glädje och en känsla av tillhörighet. Samtidigt är Maria skeptisk till flera av de mer konservativa värderingarna som kyrkan står för.

- Det är olika sidor av mig som jag försöker få att samsas. Men jag har alltid kunnat diskutera och kritisera och aldrig känt att jag behöver välja.

Som till exempel den gången hon som tonåring ställde sig på männens sida under gudstjänsten. För att bryta konventionen, provocera. Men reaktionerna uteblev.

- Det hände ingenting, ingen tyckte att det var särskilt konstigt. Jag har senare insett att kyrkan inte kräver några speciella åsikter av mig. Det är inte för att hävda en åsikt som man är där, utan för det andliga. Kyrkan är en plats där jag inte behöver vara kritisk, utan bara får vara.

Maria beskriver den utveckling hon genomgått och som säkert många unga svenskar kan känna igen sig i, inte minst de som har sina rötter i flera kulturer. Från att som barn ha accepterat föräldrarnas kultur, via att i tonåren ifrågasätta och kritisera mycket för att sedan hitta ett eget förhållningssätt där hon inte behöver välja bort någon del av sig själv.

- Jag har gått igenom flera olika faser men alltid känt mig som en del av syrianska kyrkan. Jag tillhör ju många olika gemenskaper, men i den syrianska gemenskapen och under högtiderna så känns det alltid som att, det här kan jag, det är lika fint varje gång. Visst vore det bra med vissa reformer, och de kanske kommer på sikt, men jag vill aldrig välja bort kyrkan. Den är en del av vem jag är.

Berättat för Tove Näckdal.

Under 2013 kommer vi att intervjua svenskar med olika religiös bakgrund. Vi vill belysa att tro är något högst levande i dagens Sverige och att religion omformas och tolkas i en ständigt pågående process. 2014 års Multireligiösa almanacka kommer även att innehålla ett antal nya intervjuer.

Svenskarna fortfarande religiösa

april 19, 2013

SOM-institutet i Göteborgs universitet har gjort en undersökning om svenskars religiositet. Ett överraskande resultat är att svenskar ber och går på religiösa möten i nästan lika hög utsträckning som för 25 år sedan. Endast en marginell nedgång märks. Jonas Bromander, analyschef på kyrkokansliet i Uppsala, menar att en förklaring är att ”invandrareligioner” ökar. Gudstjänstdeltagandet i Svenska kyrkan har dock minskat och drygt 50 procent av medlemmarna säger sig inte tro på Gud.

Undersökningen visar också att ca 180 000 svenskar betraktar sig som muslimer. Detta är stor en kontrast till uppgifter om att det skulle finnas 400 000 muslimer i Sverige. Den kalkylen utgår nämligen från antalet invandrare från länder där islam är majoritetsreligionen. Svenska muslimer sticker ut i en fråga. I jämförelse med kristna tycker en större andel muslimer att religion och politik ska hållas isär.

Kyrkans Tidning, Dagen

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 48 andra följare