Hoppa till innehåll

Filmrecension: Noah

april 17, 2014

NoahSå var det äntligen dags för filmen om Noa och syndafloden. Efter att Hollywood skapat kassasuccéer av populära serietidningar och fantasyböcker har turen nu kommit till Böckernas bok. Senare i år kommer Ridley Scotts film om Moses, men redan nu kan vi alltså se Russel Crowe (Gladiator) som Noa.

För att göra berättelsen mer relevant för vår samtid så har Noa förvandlats till en slags tidig miljökämpe som kämpar mot de ondskefulla ättlingarna till Kain, som fördärvat jorden genom miljöförstöring och gruvdrift. Noa och hans familj vandrar över karga slätter där skogarna har skövlats och djurarter utrotats. Själva dödar de givetvis inte djur. De äter inte kött. Så vad lever de på? Detta är något av ett mysterium som filmen aldrig ger några svar på. Och hur ska arken kunna byggas av trä när varenda träd är nedhugget? Det löser regissören genom att låta Noa plantera ett magiskt frö från Edens lustgård som gör att en hel skog växer upp i rekordfart. Vips så finns det byggmaterial att tillgå. Det är den typen av ”fusk” som gör att filmen tappar i trovärdighet .Vi verkar kunna leva oss in i de mest fantasifulla och utflippade berättelser så länge de äger rum i ett sammanhängande och trovärdigt universum. Tyvärr är det här Noah brister.

Att regissören Darren Aronofsky (Black Swan) har tagit sig vissa konstnärliga friheter är förståeligt med tanke på att syndafloden beskrivs på relativt få rader i Bibeln. Vissa kommer ha problem med de halvt surrealistiska fantasyelement som lagts in i berättelsen, andra med att Noa inte alltid är speciellt sympatisk i filmen. Det är särskilt vissa inslag i filmen som många recensenter verkar ogilla. De fallna änglarna, nefilim, gestaltas som någon slags transformers-liknande stenmonster. De är så skrattretande fåniga att resten av filmens budskap och stämning blir lidande.

Det finns dock intressanta och tankeväckande inslag i filmen. Bäst är andra halvan som till största delen utspelar sig ombord på arken. Noa förvandlas här till en rätt otrevlig karaktär när han kommer fram till att Guds plan nog är att låta mänskligheten dö ut helt och hållet – när väl djuren räddats. Han slås av att ondskan ryms i varje människa – också i honom själv och hans söner. Man kan också vända på det – fanns det verkligen ingen mer än Noa och hans familj som hade något gott i sig och förtjänade att överleva? Detta blir en intressant problematisering av den annars så svart-vita uppdelningen i gott och ont.

Är fysikerna vår tids vise män?

april 4, 2014

Giles Frasier skriver i tidningen The Guardian om hur de frågor som förr ställdes till religiösa auktoriteter och teologer nu oftare riktas till vetenskapsmän. En gång i tiden var den svåra frågan ”vem skapade Gud?”. Nu är frågan oftare ”Vad kom före Big Bang?”. Och svaret? ”Det är som att fråga vad som ligger söder om sydpolen” menar professor i teoretisk fysik Jim Al-Khalili. Intressant nog skulle många teologer kunna svara likadant på frågan om vad som fanns före Gud. 

Många moderna fysiker och kosmologer pekar på språkets begräsningar när det gäller vissa frågor och söker mer eller mindre poetiska omskrivningar. Den uttalat ateistiska professor Al-Khalili kan till exempel beskriva gravitationsvågor som ”gudomliga rapningar”. Även här ser vi likheterna med teologer som i pekar på begreppens otillräcklighet och försöker beskriva gudomliga sanningar i liknelser och parabler.

Därmed inte sagt att religion och vetenskap går att likställa. Vetenskapens metoder är självklart radikalt annordlunda mot religionens. Däremot säger det mycket om vetenskapens framsteg att man nu börjat få frågor som tidigare ansågs höra till religionen eller ligga bortom vetenskapens gränser. 

Onekligen kan man fundera på om Gud därmed spelat ut sin roll. När frågan om vad som fanns före Big Bang kan avfärdas på samma sätt som vad som fanns före Gud, varför då ens bry sig om att ta med Gud i beräkningen?

Här skulle man kunna invända att Gud är så mycket mer än bara en förklaring till varför universum finns. De som tror på Gud gör det nog av helt andra skäl än att det är den mest rationella förklaringen till universums uppkomst.  Teologen Dietrich Bonhoeffer såg faran i att söka Gud i vetenskapens ”kunskapsluckor” eftersom Gud då skulle förskjutas längre och längre från oss när dessa kunskapsluckor väl fylls. Det är detta man menar med uttrycket ”God of the gaps”.  Vi behöver finna Gud i det vi vet, inte i det vi inte vet, menade han.

Argument för Guds existens 2 – designargumentet

augusti 14, 2013

Kan man resonera sig fram till om Gud finns? Genom historien har filosofer och teologer försökt göra just detta. Förra gången tittade vi närmare på det kosmologiska gudsargumentet. Den här gången ger vi oss in på det så kallade designargumentet eller det teleologiska argumentet med ett finare ord.

En tidig form av designargument formulerades av den muslimska teologen Ibn Rushd eller Averroes under medeltiden och i Europa under 1600 och 1700-talet utvecklades den så kallade naturteologin som bygger vidare på samma tänkande.

Som vi såg i förra inlägget är det kosmologiska gudsargumentet deduktivt till sin form, det vill säga om premisserna är sanna så är slutsatsen också det. Designargumentet är istället induktivt eller empiriskt, vilket innebär att dess giltighet är beroende av observationer. Argumentet är väldigt enkelt – om vi i naturen kan observera uppenbara spår eller tecken på design, syfte och ordning så pekar detta på en designer.

into-the-wild-the-blind-watchmaker-of-evoluti-L-HeDMzYEn av de kändaste förespråkarna för argumentet är William Paley som formulerade den så kallade urmakaranalogin. Paley gör i sin bok Natural Theology från 1802 ett tankeexperiment. Om jag hittade en klocka liggande ute i naturen så skulle det vara absurt att tänka sig att denna klocka alltid hade legat där eller uppstått genom blinda naturliga processer. Självklart måste det funnits en tid då denna komplexa artefakt med alla sina små kugghjul och fina detaljer måste ha satts samman av en eller flera urmakare. Det finns ett tydligt medvetet syfte bakom hur alla de olika delarna är ihopsatta och samverkar med varandra för att visa tiden. Nu är det ju allmänt känt att klockor är designade och ihopsatta av urmakare, men även om vi inte kände till detta skulle det väl vara rimligt att tänka sig att ett så komplext och ändamålsenligt ting måste ha ett syfte och en upphovsman? Av samma skäl borde vi utgå från att det finns en designer även till andra komplexa ting, såsom organismer av alla de slag, inklusive oss människor. Till och med en enkel jästcell innehåller lika många beståndsdelar som en Boeing 747 och båda är lika intrikat och ändamålsenligt ihopsatta. Den designer som krävs för att förklara all denna komplexitet vi ser omkring oss kan inte vara någon annan än Gud, menar förespråkare för argumentet.

Nu är det ju en hel del som har hänt sedan argumentet först formulerades och vi vet idag avsevärt mycket mer om hur livet uppstod och utvecklades. Darwin och evolutionsteorins genombrott gör att man kan fråga sig om argumentet ens är aktuellt längre.  Det korta svaret är ”ja”. ID eller Intelligent Design är en modern amerikansk rörelse som bygger vidare på samma tankar i ny tappning. Här har man myntat uttrycket ”icke reducerbar komplexitet”, där man menar att vissa organ eller funktioner hos organismer inte kan ha utvecklats gradvis genom evolution, eftersom samtliga delar behövs för att organet ska fungera och ha ett värde för överlevnaden. Alltså måste det finnas någon slags intelligens bakom.

Den amerikanska filosofen och teologen William Lane Craig menar att livets uppkomst och utveckling går att förklara via naturliga processer men använder designargumentet som ett sätt att förklara ”the fine-tuning of the universe”, alltså varför universums fysiska konstanter är så perfekt avstämda för att möjliggöra för liv att uppstå och frodas. Skulle någon av dessa konstanter förändras endast med en mikrodel skulle universum vara fullständigt obeboeligt och totalt kaosartat, menar Craig. Nedan finns ett you tube-klipp där Craig redogör för detta argument.

Skriv gärna i kommentarsfältet vad du tänker och tycker! I ett kommande inlägg kommer vi försöka sammanfatta de olika argumentens styrkor och svagheter.

Från sorg till glädje

maj 3, 2013

Maria

- Under långfredagen klär vi korset i svart och går i procession efter det. Vi har också en tom kista i kyrkan som alla kan lägga blommor i. Efter gudstjänsten brukar många ta en blomma ur kistan och ha hemma som påminnelse. Det är väldigt känslosamt.

Det låter onekligen dramatiskt. Maria är ung akademiker, vältalig och med stort samhällsengagemang. Men idag pratar vi inte om feminism, om den nyligen avslutade kandidatexamen eller om hennes förestående flytt till Berlin där hon har fått praktik på en kulturorganisation. Istället pratar vi om den kristna tron, som ligger lite i bakgrunden i Marias vardagsliv. Men som samtidigt är högst levande. Och hon berättar med stort engagemang.

- Påsken är den stora högtiden, inom ortodoxa kyrkan och för mig personligen. Jag vill vara med varje dag, genom sorgen och i glädjen som kommer efteråt. Det är genom påsken som jag förankrar mig i min tro.

Maria berättar att det alltid är spännande att komma hem till familjen och påskfirandet. Spännande, och lite stressigt på grund av alla förberedelser och all mat som ska lagas. Men det är alltid lika roligt. Efter långfredagens sorgestämning följer lördagen som i kristna sammanhang ibland brukar kallas ”dagen mellan liv och död”. Natten till söndagen övervinner Jesus döden och återuppstår, och sorgen övergår i glädje.

- På kvällen före påskdagen samlas alla till gudstjänst och fastan bryts gemensamt. Det är väldigt fint. Efteråt går vi hem och sover lite, sedan tillbaka för en kortare gudstjänst och sedan är det fest! Vi har påskmiddag med lamm, ägg och en massa godis. Prästen brukar alltid komma förbi varje familj och be en bön och bli bjuden på vin.

I den syrisk-ortodoxa gruppen är gemenskapen central, och det är tydligt att den också är viktig för Maria. Religiös tro, kultur och identitet går hand i hand. Att delta i högtiderna tillsammans innebär glädje och en känsla av tillhörighet. Samtidigt är Maria skeptisk till flera av de mer konservativa värderingarna som kyrkan står för.

- Det är olika sidor av mig som jag försöker få att samsas. Men jag har alltid kunnat diskutera och kritisera och aldrig känt att jag behöver välja.

Som till exempel den gången hon som tonåring ställde sig på männens sida under gudstjänsten. För att bryta konventionen, provocera. Men reaktionerna uteblev.

- Det hände ingenting, ingen tyckte att det var särskilt konstigt. Jag har senare insett att kyrkan inte kräver några speciella åsikter av mig. Det är inte för att hävda en åsikt som man är där, utan för det andliga. Kyrkan är en plats där jag inte behöver vara kritisk, utan bara får vara.

Maria beskriver den utveckling hon genomgått och som säkert många unga svenskar kan känna igen sig i, inte minst de som har sina rötter i flera kulturer. Från att som barn ha accepterat föräldrarnas kultur, via att i tonåren ifrågasätta och kritisera mycket för att sedan hitta ett eget förhållningssätt där hon inte behöver välja bort någon del av sig själv.

- Jag har gått igenom flera olika faser men alltid känt mig som en del av syrianska kyrkan. Jag tillhör ju många olika gemenskaper, men i den syrianska gemenskapen och under högtiderna så känns det alltid som att, det här kan jag, det är lika fint varje gång. Visst vore det bra med vissa reformer, och de kanske kommer på sikt, men jag vill aldrig välja bort kyrkan. Den är en del av vem jag är.

Berättat för Tove Näckdal.

Under 2013 kommer vi att intervjua svenskar med olika religiös bakgrund. Vi vill belysa att tro är något högst levande i dagens Sverige och att religion omformas och tolkas i en ständigt pågående process. 2014 års Multireligiösa almanacka kommer även att innehålla ett antal nya intervjuer.

Svenskarna fortfarande religiösa

april 19, 2013

SOM-institutet i Göteborgs universitet har gjort en undersökning om svenskars religiositet. Ett överraskande resultat är att svenskar ber och går på religiösa möten i nästan lika hög utsträckning som för 25 år sedan. Endast en marginell nedgång märks. Jonas Bromander, analyschef på kyrkokansliet i Uppsala, menar att en förklaring är att ”invandrareligioner” ökar. Gudstjänstdeltagandet i Svenska kyrkan har dock minskat och drygt 50 procent av medlemmarna säger sig inte tro på Gud.

Undersökningen visar också att ca 180 000 svenskar betraktar sig som muslimer. Detta är stor en kontrast till uppgifter om att det skulle finnas 400 000 muslimer i Sverige. Den kalkylen utgår nämligen från antalet invandrare från länder där islam är majoritetsreligionen. Svenska muslimer sticker ut i en fråga. I jämförelse med kristna tycker en större andel muslimer att religion och politik ska hållas isär.

Kyrkans Tidning, Dagen

Böneutrop från fittjamoskén blir tillåtet

april 12, 2013

moskeDet har tagit över ett år men nu är beslut taget av polismyndigheten i Stockholms län att moskén i Fittja får ha böneutrop.  Ärendet var först uppe i samhällsbyggnadsnämnden och sedan kommunstyrelsen för att slutligen hamna hos polismyndigheten. Ärendet betraktas av polisen som en ordningsfråga. Islamiska föreningens ordförande Ismail Okur försäkrar att ingen kommer störas av böneutropet: ”Moskén ligger avskilt och vi kommer inte att ha så hög volym på böneutropen.” Men först måste församlingen skaffa en högtalaranläggning och i samråd med polisen bestämma placering och riktning av högtalare, göra ett egenkontrollprogram och informera de närboende.

Det blir inte tal om böneutrop fem gånger om dagen som i vissa muslimska länder. Böneutropet kommer att vara i 3-5 minuter och äga rum en gång i veckan, på fredagar mellan 12 och 13.

Huruvida böneutrop bör tillåtas i Sverige diskuterades häftigt i höstas och flera frågeställningar kom upp. Är det till exempel någon skillnad mellan religiösa och icke-religiösa ljudutstläpp? Ljud som ljud, eller? De flesta debattörer drog också paralleller till kyrkklockor. Är det någon principiell skillnad mellan kyrkringningar och böneutrop? Kan man argumentera för det ena men mot det andra utan att vara inkonsekvent? Staffan Danielsson från Centerpartiet menade att kyrkklockors klang är ett historiskt och kulturellt betingat undantag från en regel att vara mycket restriktiv med det offentliga luftrummet. Men skall inte samhället vara sekulärt, det vill säga inte gynna eller särbehandla en viss trosföreställning? För Christer Sturmark, ordförande Föreningen Humanisterna, är detta en självklarhet: ”för Humanisterna är det självklart att alla livsåskådningar ska likabehandlas och vår vision är ett samhälle där alla övertygelser, religiösa som sekulära, kan leva sida vid sida i ömsesidig respekt.”

Dagen, SvD, SR

Argument för Guds existens 1

april 10, 2013

Det är lätt att tänka att gudstro är något som går bortom rationella argument och har mer med känsla och intuition att göra, men så behöver inte vara fallet. Genom historien har filosofer och teologer försökt att på rationella grunder argumentera för Guds existens. Ibland kallas dessa typer av argument för ”gudsbevis”, vilket är en olämplig rubricering, då det inte handlar om regelrätta bevis utan om argument som stödjer ståndpunkten att det finns en Gud.

hubble20040813a

Vad orsakade universum?

Jag tänkte under några blogginlägg redogöra för de vanligaste argumenten för Guds existens. Jag inbjuder läsaren till att reflektera och kommentera huruvida argumenten verkar rimliga eller inte. Förhoppningsvis kan vi på det viset få en intressant diskussion i kommentarsfältet nedan.

Det kosmologiska gudsargumentet

Det kosmologiska gudsargumentet är kanske det populäraste argumentet för Guds existens. Argumentet är deduktivt. Med detta menas att om premisserna är sanna så måste också slutsatsen vara det.  Ett klassiskt exempel på ett deduktivt argument är:

premiss 1
: Alla människor är dödliga
premiss 2: Sokrates är människa
slutsats: Alltså är Sokrates dödlig

Det kosmologiska gudsargumentets premisser och slutsats:

premiss 1
: allt som börjar existera har en orsak
premiss 2: universum började att existera/har en första början
slutsats: alltså finns det en orsak till att universum existerar

Notera att detta inte nödvändigtvis är ett argument för Guds existens, utan ett argument för att universum har en orsak. Det krävs alltså ytterligare argumenterande för att sluta sig till att universums orsak måste vara Gud.

Vi börjar med att se närmare på de två premisserna. Angriper vi den första premissen skulle vi kunna hävda att vi faktiskt inte säkert kan veta om allt måste ha en orsak, trots att alla våra vardagsobservationer verkar peka på det. Men visst blir det svårt att tänka sig hur något kan börja existera utan att ha en tidigare orsak? Angriper vi den andra premissen skulle vi kunna hävda att universum inte behöver ha en första början utan alltid har existerat. Detta verkar strida mot den vetenskapliga uppfattningen att universum har en första början, kallad big bang. Man skulle kunna invända att vi inte vet vad som fanns före big bang. Kanske ett annat universum? Men nu dyker det upp ett annat problem, som har med begreppet oändlighet att göra. Om vi inte tror på att universum har en första början innebär det att oändligt många år eller generationer måste ha passerats för att vi skulle kunna ”nå fram” till just detta ögonblick. Problemet är att det aldrig går att ”räkna ned” från oändlighet till 0. Vi kommer med andra ord aldrig fram till detta ögonblick om inte tiden är ändlig. Alltså måste det finnas en första början.

Nåväl. Hur kommer då Gud in i allt detta? Om det finns en orsak till att universum har börjat existera, så måste denna orsak existera oberoende av universums och universums lagar. Om inte så skulle universum i någon mening ha skapat sig själv, vilket blir en paradox. Med andra ord måste orsaken sökas utanför vårt universum. Vi börjar nu närma oss den klassiska västerländska gudsbilden, alltså uppfattningen att Gud är oberoende av sin skapelse och existerar utanför densamma. Men varför en personlig Gud? Kan Gud inte lika gärna vara en abstrakt opersonlig kraft? Förespråkare av det kosmologiska gudsargumentet skulle svara att vi endast kan tänka oss två typer av orsaker. Den ena typen av orsak är opersonlig, icke-fri och icke-intelligent och kan inte på egen hand välja att orsaka något. Den andra typen av orsak är när en rationell agent fritt väljer att skapa något, till exempel en konstnär som skapar en tavla. Universums uppkomst kan endast förklaras genom den andra typen av orsaker, därför måste orsaken vara en rationell agent som väljer att skapa universum. Med andra ord – Gud. Märk väl att vi fortfarande inte vet något om denna Guds övriga egenskaper, eventuella namn eller relation till människan.

Det finns givetvis massor av små roliga problem med ovanstående sätt att resonera. Men dem tänkte jag överlåta åt er Läsare att upptäcka!

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 49 andra följare